Röster om supporterskap och Allmänna supporterklubben

Förra veckan var det supportrarnas dag och vi har återigen pratat med tre medlemmar i Allmänna Supporterklubben (ASK) för att få deras perspektiv på supporterskap, gemenskapen inom ASK och hur de ser på supporterkulturens framtid. Hur kom det sig att det blev just AIK? Vad betyder det att vara en del av den svenska supporterkulturen?

Andreas supporterskap växte inte fram hemifrån. Han växte upp med två sportointresserade föräldrar som inte bidrog till något särskilt lagval. Istället kom avgörandet under SM-finalerna i hockey 1982 mot Björklöven. Då satt han, bara sex år gammal, och tittade på matcherna tillsammans med granntanten och hennes man som var sportintresserade. Han har senare fått återberättat att han hejade på laget som ledde, varpå granntanten satte ner foten och menade att det inte fungerade så – man måste välja ett lag och hålla fast vid det, oavsett hur det går. Sagt och gjort. Andreas valde AIK. Vilket han idag är väldigt tacksam för. 

Johan å sin sida är AIK:are från allra första början. Redan när han föddes såg hans mamma att ordna medlemskap, både till honom och hans lillebror. Det har gjort supporterskapet till något de delar – en gemensam resa där de följts åt genom åren. Som han själv beskriver det: det har blivit deras grej, något som alltid funnits där och bundit dem samman.

Fridas intresse och supporterskap har sin mamma att tacka. Det är från henne kärleken till laget växt fram – ett engagemang som vuxit fram naturligt och blivit en självklar del av vem hon är. Och just tillsammans med sin mamma har hon också fått uppleva ett av sina starkaste AIK-minnen: guldet 2018. På plats på Guldfågeln Arena i Kalmar fick de dela ögonblicket – inte bara en titel, utan ett minne som för alltid knyter dem ännu närmare varandra genom AIK.

Starka minnen är många hos Andreas men även här är det ett SM-guld som tar plats bland även av det största, nämligen SM-guldet 1992. Andreas första ordentliga bortaresa, på plats i den fantastiska betongbunkern Malmö Stadion. Ett guld som inte hade skett på 55 år. 

Utöver det lyfter han även avancemanget i kvartsfinalerna mot Djurgården 1988 i hockeyslutspelet efter att Dif krossat grundserien överlägset och vi på målskillnad precis lyckats knipa den 8:e och sista slutspelsplatsen. De kvällarna på Hovet med två proppfulla kortsidor som dessutom var ståplats har jag svårt att tro nånsin kommer att överträffas.

Ett av Johans starkaste minnen tar oss också ner till Malmö. Det handlar om hans första bortaresa med buss, en resa som skulle bli avgörande.

Han var 18 år gammal när bussen rullade söderut. Redan på vägen ner präglades resan av fest och gemenskap, en känsla av samhörighet som växte sig starkare ju längre de kom. Själva matchen blev, som så många gånger förr, en tuff upplevelse på planen där laget blev utspelat. Men på läktaren var det en helt annan historia. Där dominerade AIK:s supportrar fullständigt.

Resan hem fortsatte i samma anda som ditresan, med gemenskapen i centrum. Det var någonstans där, längs vägen, som allt föll på plats. Supporterskapet var inte längre bara ett intresse – det var något att leva för.

Genom ASK har Johan också lärt känna människor från många olika håll. Trots olika bakgrunder förenas de av samma starka kärlek till klubben, och i den gemenskapen har supporterskapet fått en ännu djupare betydelse.

Gemenskapen som bygger ASK

Gemenskapen är något som återkommer hos alla tre när de beskriver ASK. Oavsett väg in i supporterskapet är det just mötet med andra som lyfts fram som en av de viktigaste delarna. Men det stannar inte där.

Ett medlemskap betyder mycket – inte bara för individen, utan också för AIK som helhet. ASK spelar en central roll i klubben och supporterbasen, och engagemanget märks i allt från arrangemang till resor och initiativ som stärker kulturen runt laget.

Men framför allt handlar det om människor. ASK blir en plats där likasinnade möts över åldersgränser, bakgrunder och livssituationer. En samlingspunkt där alla förenas av samma mål: att se AIK vinna och att bidra till klubbens bästa. För många växer dessa möten snabbt till något större – relationer som blir en självklar del av livet.

Där kommer bortaresorna in, de beskrivs som en av de starkaste upplevelserna. Resor fyllda av gemenskap, engagemang och minnen som stannar kvar långt efter slutsignalen. Samtidigt lyfts även andra delar fram: möjligheten att ta del av eftertraktad merchandise, ofta med förtur eller till rabatterade priser, och chansen att fördjupa sitt supporterskap genom fler sektioner inom AIK.

ASK framstår som en spegling av klubben själv – en plats för alla, oavsett ålder, bakgrund eller samhällsskikt. En levande supporterkultur som ständigt förs vidare och försvaras.

För den som funderar på att gå med är budskapet tydligt: det finns egentligen inget att tveka på. Det handlar om att ta steget – och ta sitt supporterskap till nästa nivå.

Starkare än någonsin – men under press

När blicken riktas mot supporterkulturens utveckling de senaste åren är bilden både hoppfull och utmanande.

Läktarna idag beskrivs som betydligt mer inkluderande än tidigare, inte minst jämfört med tiden på Råsunda och Hovet (dåvarande Isstadion). Det ses som en tydligt positiv utveckling – både ur ett samhällsperspektiv och för AIK som klubb. Samtidigt finns en stark tro på framtiden. Det finns en växande kraft, en vilja och ett stort antal engagerade och kunniga människor som gång på gång står upp mot det som uppfattas som felriktade eller repressiva åtgärder från myndighetshåll.

Repression lyfts inte som en lösning. Istället betonas vikten av organisering, engagemang och enad röst.

I det sammanhanget framhålls ASK som en central aktör – både idag och framåt. En samlande kraft som med tydliga argument och ett enträget arbete fortsätter vara en avgörande röst för att bevara supporterkulturen, inte bara inom AIK utan för svensk fotboll i stort.

Samtidigt växer engagemanget. Supporterkulturen beskrivs som starkare än någonsin, med en ökning som märks tydligt – inte minst hos mindre klubbar runt om i landet. Publiksiffrorna pekar uppåt och intresset fortsätter att växa, vilket ses som mycket positivt. Men parallellt med den utvecklingen finns också hot. Frågor kring 51-procentsregeln och yttre påverkan från både myndigheter och andra aktörer lyfts som centrala utmaningar framöver.

Därför återkommer samma budskap: vikten av medlemskap och gemenskap. Att stå enade och aktiva i att försvara det som byggts upp över tid.

Att vara AIK-supporter – och medlem – beskrivs som något av det finaste man kan vara. En identitet där gränsen mellan individ och klubb suddas ut: klubben är supportrarna och supportrarna är klubben. Just därför blir också engagemanget avgörande. Försvaret av medlemsdemokratin, inte minst 51-procentsregeln, ses inte som ett val utan som ett ansvar – något som aldrig får tas för givet.

Framåt finns en tydlig önskan om att växa ytterligare. Att medlemsantalet ökar, att fler engagerar sig aktivt och att ännu fler får upp ögonen för det ideella arbete som ligger bakom supporterkulturen. Förhoppningen är att en starkare och större medlemsbas också ska säkerställa att supportrarnas röst fortsätter vara avgörande i frågor som rör deras egen kultur menar Frida.